emmajensen

Ja, jag är lat och använder camen på datorn och tar kort, för jag orkar inte hålla på med kameran och kortet och shit. Plus att min kamera suger lika mycket som camen så det hade inte blitt bättre bilder ändå :)

Skorna! Dom är underbara. Jag älskar dom. Och med mina vita sockor som jag köpte somtidigt så är känns som lika mjuka som uggs! Haha. Wunderbaaart.

Vet inte varför, men fick för mig att ta en " outfit bild  " haha. Den hade varit komplett med mina halsduk som jag har glömt hos Krey :( Måste be Anton hämta den någon dag , haha.

( kanske borde redigera mina lår? Så att inte kissie tycker jag är tjock lixm .. ) hahah.

Dom är snygga, ni ska få se kort på dom! När jag orkar ta någe :)
Efter vi hade köpt skor så åt jag på donken, det var fruktansvärt gott!

Klockan fyra var jag hos kuratorn och pratade om min skolsituation .. slut pratat om det.

Efter det så åkte jag hem till Anton, och fyfan säger jag. Vad bra jag mår med den killen asså! Han får alla problem att försvinna för ett litet tag.

En annan sak som gjorde mig glad idag var Jaqueline. Jag och anton gick hem till henne och åkte pulka. Jag tror inte att jag har åkt pulka på 3 år. Fan vad roligt det var. 
Nu hoppas jag bara på att jag kan få fortsätta vara glad ikväll, och kunna somna sen, och slippa alla tankar.

Utan vänner skulle jag gå under.

Allt är från H&M .. Och det är ju snart jul ... (aaa'

Jag kommer inte sova än på ett tag.

Jag har så mycket i huvudet just nu

Min rygg gör ont just nu.

Jag vet inte hur jag ska göra med skolan. Jag vet att jag inte vill gå Handels programmet längre. Så som det ser ut just nu så ska jag börja om ettan nästa höst. Det blir ju roligt. Men vad ska jag välja? Jag vill läsa psykologi. Är omvårdnad bra då? 

En annan sak är ju att hoppa av, vänta tills man är 18, läsa upp betygen som krävs för högskolan och läsa till psykolog. Men hur roligt kommer jag ha i tre år fram tills dess? Kommer bara sita hemma och äta, tröst äta för att jag känner att jag misslyckats. 

Jag är en glad människa, oftast. Jag är glad när jag är med vänner, när jag är med min familj. Men på kvällen när jag lägger mig i sängen och ska sova, så kommer allt fram liksom. Jag är inte så glad som jag försöker att vara. Jag döljer allt bara, för att folk inte ska undra. Det jag egentligen vill göra är att gråta ut alla mina känslor hos någon. Någon som kan trösta, och som säger att allt kommer att bli bra. Men jag kan inte det. Kan inte visa mig svag. Jag är stark!

Såhär blir det. Jag pratar inte med någon, jag skriver ut det ist.

Kan inte prata

Jag är stark.

Vet inte vad det är som får mig att vilja blogga så mycket,

när jag vet att jag ändå inte kommer att fortsätta ...

Iallafall. Imorgon ska jag köpa skor, och äta på donken,

jag längtar så mycket.

Haha

patetisk

Godnatt.

Har haft en super kväll!

Jag är så glad!

nu ska jag sova!

Godnatt allt fuuuuuuuuulk.

♥

Jag är hungrig, någon frivillig som vill komma med frukost på sängen?

Fattar inte ens varför jag är vaken redan.

Btw, vad tycker ni om den nya headern? :)))))))

Troet chey.

Edit : solen sken visst väldigt mycket ...

Jag har ju blivit så van vid denna känsla att vara stel och så, att jag inte tänker på det så mycket. Men förut, när jag kände efter så är det nästan så att man känner vart dom där stängerna sitter i ryggen. Två stänger och ca 23 skruvar, i ryggen?! Haha, so funny.

gillas inte.

Och det regnar ute, fyfan vad det regnar.

Ville bara skriva något, nu har jag gjort det.

Fyfan vad tråkig jag är ...

Gick ner i trappan hos anton, och vid sista trappsteget (trodde jag) så skulle jag slänga mig i soffan, men ist så ramlar jag och smäller till foten. Satte mig och sa " aj fan, jag bröt den " hahah. Men iaf, det slutade göra ont efter ett tag, men nu gör det sjukt ont och är svullet :( smartio Emma .......

Nu ska jag sova

puss och pill.

Jag har haft en jätte bra helg med min jätte fina anton. 

Jag har inget att skriva, förstår inte varför jag började blogga igen ...

kanske ska ta bort den?

Fast nä.

Btw så är det faktiskt 9 månader och 6 dagar sen jag opererade ryggen, det känns fortfarande så overkligt att jag faktisk klarade två veckor på ett äckligt sjukhus, i smärta som var obeskrivlig. Att JAG, Emma Jensen, som knappt kan kolla på en nål och som är så fruktansvärt rädd för allt vad operationer heter faktiskt inte var så rädd timmarna innan jag sövdes. Kommer fortfarande ihåg känslan när dom sövde mig, när dom satte masken över munnen och jag bara försvann. Det var faktisk en sjukt skön känsla just då.

Förstår inte att det fortfarande är så känsligt att tänka på.

är gråtfärdig nu när jag har skrivit detta, kolla på bilderna ... usch

Nu ska jag äta upp mina pringles. 
Puss och pill.